ePengar.se

Idag hittade jag inte den accesspunkt jag såg igår när jag scannade efter trådlösa nätverk. Det verkar som om den accesspunkten inte är tillgänglig för allmänheten, kanske är det lyxhotellets privata accesspunkt.Det lokala Internetcaféet hade inte öppet idag. Jag frågade i en butik när det kan tänkas öppnas och hon trodde senare ikväll eller imorgon så jag får väl vara utan Internet ett tag till.Vi såg även några varanödlor som låg och solade sig. Vi fick senare på eftermiddagen besök av en varan vid våran bungalow.På kvällen åt vi på lyxhotellet The Rachas restaurang. Som vanligt när jag är på en finare restaurang brukar jag testa hur bra dom är på att grilla kött, så jag beställde en importerad australiensisk sirloin steak av vår svensktalande kypare (han hade lärt sig svenska när han jobbat på olika hotell i Thailand).

Köttbiten med bakad potatis och bearnaisesås var otroligt god, bästa jag ätit hittills i Thailand. Jag kan helt klart säga att den var i klass med de bästa grillade köttbitarna man får i USA.Idag fick jag även en prislista för The Racha:

(Priserna är i baht. Dela med 5 för att få svenska kronor)

High Season (1 november 2005 – 15 april 2006)	Published Rates	The Racha Website
Superior Villa (35)	11,000	8,000
Superior Villa Seaview (13)	12,000	9,000
Deluxe Villa (7)	14,000	11,500
Deluxe Villa Seaview (4)	15,000	12,500
Deluxe Villa with Pool (6)	21,000	16,000
Pool Villa (4)	29,000	24,000
Lighthouse-Two-Bedroom Pool Villa (1)	39,000	35,000

Idag åkte vi till Racha Yai (kallas ibland även för Raya eller Raja), paradisön som vi var på för tre år sedan. När vi kom fram insåg vi snabbt att mycket förändrats sedan förra gången vi var här. Tsunamin hade slagit sönder det mesta efter stranden och en bit upp.Här har dom även byggt en flashig bungalowby som heter "The Racha" och även det fick sig en smäll av tsunamin när den drog fram bara en månad efter dom öppnat. Hotellet öppnade igen i november 2005, efter det byggts upp igen. Det var med blandade känslor vi steg i land. Paradisön var inte riktigt som vi minns den. Förra gången fanns mest små hyddor med palmtak efter stranden och nu stod det här lyxiga bungalow-komplexet här och dominerade strandbilden, även om det var väldigt snyggt integrerat med omgivningen.Förra gången fanns här ingen mobiltäckning och ingen elektricitet mellan 6 på morgonen och 18 på kvällen när de bensindrivna elgeneratorerna drogs igång.Innan vår bungalow var klar satte vi oss för att äta lite. Jag kollade då mobilen och upptäckte att jag hade full signalstyrka. Drog även upp min bärbara dator för att kolla den trådlösa täckningen, någonting jag i min fantasi aldrig trodde skulle finnas här, men det fanns det. Jag hade 27% signalstyrka från en accesspunkt på restaurangen där vi satt och åt.

Signalen var krypterad så jag kunde inte koppla upp mig mot accesspunkten. Troligen kommer signalen från det nya lyxhotellet som för övrigt heter ”The Racha”. Klicka här för att komma till deras hemsida.På grund av att dom inte har elektricitet mellan kl. 6 på morgonen och 18 på kvällen är det ett litet problem för mig som bara har ett batteri till min bärbara som räcker i ca. 2 timmar. När det är slut får man bada, snorkla bland tropiska fiskar, relaxa med en parasolldrink och lyssna på lite Internetmarknadsföringskurser på sin mobil. Så hårt kan det vara i ett mobilt paradiskontor .När vi gick över till den andra stranden kände vi igen oss lite mer. Här var det nästan som förra gången. Många hyddor och träd hade spolats bort i tsunamin, men nya restauranghyddor hade byggts upp under året som gått.

Sanden är mycket fin och kritvit, vattnet är turkost och kristallklart, fiskarna är exotiska och färggranna, korallerna likaså, även om det är något mindre koraller och fiskar nu efter tsunamin. Detta är alltså helt enkelt paradiset på jorden förutom att elektricitet inte finns på dagtid, men det gör ingenting om man bara ska stanna här ett par nätter.

Karon Beach har förändrats en del sedan vi var här för tre år sedan. Många nya hotell efter stranden, och större uppfattar jag det som. Men som förra gången vi var här finns det fullt med spolformade skandinaviska gamla tanter och alla talar svenska här. Restauranger har menyer på svenska, skräddarna skyltar med att dom ”Talar Svenska”. I alla fall brukar dom utge sig för svensktalande – ”Talar du svenska? Hur mår du? Hälsa mamma!”, kan dom fråga. Så var även skräddarna i Khao Lak förutom den som vi valde att göra våra morgonrockar.Har inte vågat på mig en mer avancerad konversation med dom så jag vet inte hur bra dom är på svenska. Om man stannar upp och pratar med dom kan det sluta med att man helt plötsligt står där med tre skräddarsydda kostymer i 100% äkta silke utan att man vet hur det gick till.

Gick på Kodak Express där dom hade WiFi (trådlöst Internet eller WLAN för den som inte känner till termen WiFi) och betalade 100 baht för två timmars uppkoppling. Jag behövde bara en timme, men två timmars uppkoppling var det minsta dom hade för trådlöst Internet. Man måste logga in med användarnamn och lösenord som man får från butiken.

Här i Karon Beach verkar 1 baht per minut eller 50 baht timmen vara standard för vilken Internetuppkoppling som helst. Precis samma som i Khao Lak och hälften av vad kostnaden är på Phi Phi Island. Kanske beror det på att Phi Phi Island är en ö och befolkad med ungdomar som är mycket mer frekventa användare av Internet än barnfamiljer och äldre som det finns gott om här i Karon Beach. Gott om är det även med risiga, gråa, fula gubbar i 40-60 årsåldern hållande en 20-årig thailändska i handen. Mycket bisarr syn måste jag säga.